måndag 13 september 2010

Aurora-besöket gick bra.
Sov som vanligt JÄTTE dåligt inatt, men det brukar jag alltid göra innan jag ska dit. Eftersom jag vet att ALLT kommer tillbaka igen. Det är som att skruva tillbaka tiden, och alla känslor och tankar kommer, sådant som man försöker att inte tänka på. Det är som att gå tillbaka till ruta ett igen.
Jag gick ju där ganska länge efter Robin kom, för att bearbeta den förlossningen, tiden efter.
Man har ändå fått en del förklaringar till varför allt gick som det gick, och varför jag upplevde det som jag gjorde, både känslomässigt och på alla sätt.
Men det gör inte att man glömmer för det.
Som hon förklarat, så om den negativa biten av förlossningen och även tiden efter blir större än den positiva biten, så blir det väldigt svårt att glömma. Eller Omöjligt att glömma rättare sagt. Det är tydligen något som jag kommer att få bära med mig, hela livet.
Men nu ska planering inför denna kommande förlossning förhoppningsvis göra att denna kommer att bli annorlunda, och bättre.
Vet inte riktigt om jag tror på det än. Men vad har man för val, egentligen?!
Ungen ska ut. på något sätt. och inget sätt känns mer "okej" än det andra.

Tycker ändå att Aurora är bra, och rekommenderar verkligen att människor som är Enormt förlossningsrädda, eller som haft en jobbig förlossning redan, ska vända sig dit.
Nej, det tar inte bort det som hänt, men det gör att man kan få mer förståelse för VARFÖR man upplevde saker så som man gjorde.
I mitt fall.. VARFÖR det gick så pass fort, och varför denna snabba och Intensiva förlossning utlöste vissa känslor och tankar. Både UNDER förlossningen, och EFTER.
Det är svårt för mig att förklara Vad jag KÄNDE då och vad jag KÄNNER Just nu. och det tänker jag inte ge mig in på. För som sagt, alla förlossningar är olika, och hur jag än försöker så kommer nog aldrig någon att förstå hur just JAG känner, då ingen var just där, just då.
Krångligt.. hmm.. som sagt, jag ger mig inte in på det nu.
Jag säger inte att jag haft en jobbigare förlossning än alla andra, utan bara att den var för MIG värsta tänkbara.

Nu återstår iallafall till att planera nästa. och har pratat smärtlindring och olika vägar att gå, och sätta igång en förlossning på idag. Vi får väl helt enkelt se hur det går.. och vad man kommer fram till innan det är dags.

Lite väl personligt kanske.. men delar gärna med mig, om det kan hjälpa andra, i samma situation att söka hjälp. Som jag väntade lite väl länge med innan jag själv väl tog tag i det.
Det finns hjälp att få, och man behöver inte gå och bära på något så länge som gör att man mår dåligt..

Inga kommentarer: