Sorg, Glädje och Sjukdomar..

Idag är det två veckor sedan det där Jävla samtalet kom. Den 27e December 2010.
Samtalet om att min Mammas Älskade Janne, min mammas livskamrat gått bort.
Ett samtal som jag aldrig trott skulle komma, ett samtal som förändrat mycket för väldigt många.
Han var en Underbar man, en Underbar Människa, som betyder och betytt otroligt mycket för mig och för många människor.
Det är sjukt hur en person en dag kan finnas och vara så pigg och levande och två dagar senare så finns han inte mer. Jag kan nog fortfarande inte riktigt förstå detta.
Och jag kommer nog aldrig att förstå meningen med detta?! VARFÖR?! Varför han, och varför NU?!
Alldeles för tidigt kom detta. Han hade många, många år kvar att leva.
Hoppas att det finns en plats där vi kommer att ses igen!!
Vila i Frid, Vi saknar dig!!

2 dagar efter detta hemska samtal, så bestämde sig min kropp för att det var dags för en förlossning.
så den 30e kom VÅRAN LILLA PRINSESSA MIRA!!
Helt Underbar liten skapelse, som jag inte kan sluta titta på.
2475gram, och 47cm lång var hon när hon kom.
Förlossningen skriver jag mer om senare.

Så denna tid har varit den jobbigaste tiden i mitt liv, det är så mycket känslor. Så mycket olika känslor, man ska mitt i all sorg kunna känna denna glädje. Vilket jag självklart gör.
Men man känner sig så splittrad, ena sekunden är man super glad och lycklig och i nästa är man jätte ledsen. Svårt att riktigt hålla koll på sig själv.

Mitt i allt detta så har det såklart varit en massa sjukdomar med, först åkte Robin på feber i tre dagar, och han låg sänkt i soffan flera dagar efter det att febern gått över.
När han väl blev frisk så åkte jag på skiten.. vette fan vad detta är för influensa egentligen, för har haft feber till och från, snorig som bara den, hostig, dålig i magen, samt att kroppen inte alls velat vara med, känts som att man ska tuppa av till och från. Och sen åkte jag såklart på öroninflammation och bihålsinflammation.
Vaknade i lördags av sådan värk i öronen så jag trodde jag skulle kräkas. Fick tid på närakuten TACK OCH LOV, så fick penicillin iallafall. Fast trumhinnan hann såklart spricka innan medicinen börjat verka, men det gjorde iallafall så att värken försvann lite och blev mer hanterbar.
TACK att man har haft Jerry som kunnat haft vår lilla sessa som inte vill sova på nätterna, han har bara väckt mig när det har varit amningsdags.
Lilla Mira vill nämligen vakna mellan 22-23 på kvällarna och vara vaken till mellan 04-07. de små stunder som hon somnar om där emellan så går det INTE att lägga ner henne, för då vaknar hon.
Så måste se till att vända hennes dygn på något sätt.. tips någon?!

Så denna period har varit extremt jobbig, känns som om man dessa två veckor bara varit i en dimma, inte riktigt hunnit med. Önskar att man kunde pausa allt en liten stund och hinna komma ikapp. och känna att man är med igen. Att kroppen hinner ta igen sig.
Jag har varit väldigt dålig på att svara på alla sms, samtal och mail, men jag Hoppas att ni förstår varför. Jag ORKAR helt enkelt bara inte just nu!! Måste få bli frisk och att allt annat ska lugna ner sig lite först..