Allt känns bara jätte konstigt. Tomt. Man orkar ingenting..
Fick sova lite i natt iallafall. Det behövdes. Tror att Jerry sov bra med.
Jag kan inte ens förklara hur tungt allt känns, och jag vet bara inte hur man ska klara av allt.
Hur klarar man av att finnas där och stötta Jerry när man själv bara gråter?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
.jpg)
1 kommentar:
Att sörja är jävligt viktigt när såna här tragiska situationer uppstår och det ju bra att ni är två om det, och som du skrev i ditt förra inlägg så går det ju inte att "förbereda" sig att en nära ska gå bort, hur länge personen än varit sjuk så kommer det iallafall som ett jävla blixtnedslag från klar himmel och river upp livet och vardagen man är van med, allt raserar och man går igenom sorg och apati omvartannat, men "tiden läker alla sår" heter det ju men man har fortfarande ett ärr kvar och det i form av ett kärleksfullt minne av personen som lämnat oss...
Ta hand om er!
Med varma hälsningar
Danne
Skicka en kommentar