Svårt, svårt, svårt.. blir galen!

Ja, som sagt så vart det inget lätt beslut. Men har nu iallafall bestämt mig hur jag ska göra, kan inte riktigt säga att det känns speciellt jätte bra. Men det är ju ett måste. Och bara ordet MÅSTE gör ju att det känns Ännu, Ännu värre än det egentligen kanske skulle behöva göra..

Jag har tagit ut tjänstledigt även i oktober, ska sen börja att jobba första november igen.
Det enda jag känner nu, är att jag mailade J på jobbet om det idag, och förklarade hur jag vill göra, och sa även att jag tror att detta kommer fungera med tanke på det nya schemat, det är inte lika långa dagar, och sen så jobbar jag inte så mycket 3 veckor utav 4. Hade det varit samma schema som förut så hade det inte funkat alls. Jag hade inte klarat det. Och svaret jag fick... suck... var att han skulle bli tvungen att ändra lite i mitt schema.. Blir lite arg. speciellt eftersom jag verkligen förklarat att det är schemat som gör att jag känner att jag KANSKE klarar av det. Då ska han ändra det???? till vilken nytta egentligen???? Känns som om han bara vill att jag ska säga upp mig, när det händer nått sånt här..

Så nu känns det ju inte alls lika säkert och okej som det gjorde imorse när jag bestämde mig.
Men hoppas nu VERKLIGEN att detta funkar, och att det inte blir samma skit som förut. För det funkar ju inte, varken för mig, min familj, vår ekonomi, eller för jobbets del. Det är ju liksom inte bara mig jag kan tänka på. Hade jag gjort det, då hade jag ju slutat. Men måste tänka på vad som är bäst för alla andra just nu.. det lindrar åtminstone min ångest lite när jag vet att alla andra är nöjda och tycker att beslutet är rätt.

Nej, nu ska jag fortsätta att vara lite social mot de människor jag faktiskt inkräktat på inatt/idag!! =)